ck2

Jag har pratat med henne tidigare och hon minndes att jag sprungit både mara och Lidingölopp och vi diskuterade loppen. Hon älskade den folkfest som var under Göteborgsvarvet och jag håller med henne, Lidingöloppet är något utöver det vanliga med alla löpare. Alla fyra år har jag blivit lika taggad när jag kommit ner och sett havet av löpare som ska kuta/jogga/gå sina 3 mil. Men lika fantastiskt har det varit på båda marorna. Långt uppe i norr med drygt 100 starande gör att man mestadels får springa sina 4,2 mil själv. Man hinner fundera en hel del under tiden, känna efter hur man rullar på foten och räkna steg.

Vasaloppet var ett annat mål under våren. Jag fick ett par rullskidor av mamma och en startavgift till Öppet spår. I julklapp så fick jag ett par finfina skidor och pjäxor av Storasyster och sedan var träningen i fullgång. Även denna gång var loppet fantastiskt. Fantastiskt fint före, mycket folk och även Fantastiskt jobbigt!!

För ca 3 veckor sedan tog jag och 5 andra starka tjejer oss an tavelsjöleden här i Umeå. Det är en 4 mil (eller 37 km) lång vandringsled som går från tavelsjö till Umeå. Vissa hade aldrig sprungit så långt och jag tror de var mer än nöjda när vi kom fram till Umeå och Löplabbet. Nöjda över att utmanat kropp och knopp.

Jag har funderat över mina mål sedan igår. I och med att jag inte vet vad jag gör till hösten så är det svårt att sätta upp mål. Självklart vill jag fortfarande göra en hel klassiker, en ironman och bestiga Kebnetoppen. Men det är långsiktiga mål.

Just nu vill jag bli snabbare. På milen. Intervaller SKA stå på schemat varje vecka. Nu är det dags att sluta myslöpa och utmana kroppen!